Koranen är en text som uppenbarades för över 1400 år sedan i en tid då vetenskaplig kunskap var begränsad och tekniska medel för att förstå människans fysiologi och embryologi helt saknades. Ändå finner vi i Koranen en förvånansvärt exakt beskrivning av embryots utveckling i livmodern, något som väcker djupa frågor om hur denna information kunde vara känd på den tiden. Detta är särskilt slående när vi jämför dessa uppenbarelser med den tidens vetenskapliga förståelse, som dominerades av filosofer som Aristoteles.
I Koranens sura 23:12-14 återges följande:
"Vi skapade människan av ett koncentrat av lera. Därefter placerade Vi henne som en droppe [säd] på en säker plats [livmodern]; sedan gjorde Vi den droppen till en hängande substans; därefter formade Vi den till en liten tuggformad klump, och sedan skapade Vi ben, som Vi beklädde med kött; därefter frambragte Vi henne som en ny skapelse."
Dessa verser beskriver utvecklingen av ett embryo i en ordningsföljd som förvånansvärt nog överensstämmer med vad vi i dag känner till genom modern embryologi. Den första fasen talar om "en droppe" – en referens till spermien och ägget som smälter samman för att bilda zygoten, som därefter placeras i livmodern. "Hängande substans" syftar på den process där embryot fäster sig vid livmoderväggen, vilket sker under den tidiga graviditeten, och vidare beskriver "den tuggformade klumpen" ett embryo under stadiet där ryggraden och kroppens första segment börjar bildas. Denna exakta beskrivning av utvecklingssteg går hand i hand med vad vi nu vet om embryots stadier, tack vare vetenskapliga framsteg och mikroskopi.
Men hur kunde denna information ha varit tillgänglig för över 1400 år sedan? Profeten Mohammed var analfabet och levde i en tid och en kultur där den vetenskapliga kunskapen var begränsad. Aristoteles, en av de största tänkarna i västerländsk vetenskap, som levde 1000 år före Mohammed, hade för sin del också försökt förstå embryots utveckling. Aristoteles undersökte kycklingägg och drog slutsatsen att embryot formades ur en blodpropp, och att mannens säd innehöll en färdig miniatyrmänniska som sedan växte i kvinnans kropp. Detta var en betydande tanke för sin tid, men hans teorier stämmer inte med den moderna förståelsen av embryologin.
Jämfört med Aristoteles är Koranens beskrivningar betydligt mer exakta och i linje med dagens vetenskapliga kunskap. Att Mohammed skulle ha haft tillgång till en djupare och mer avancerad förståelse än den mest avancerade vetenskapen på den tiden är svårt att föreställa sig. Han hade ingen formell utbildning, inga vetenskapliga instrument och ingen traditionell kunskap som kunde ha lett till sådana insikter.
Det är just här som många muslimer ser ett tydligt tecken på att Koranen är en uppenbarelse från Gud. Det är svårt, om inte omöjligt, att förklara hur Mohammed utan någon extern kunskapskälla skulle kunna ha formulerat så detaljerade och korrekta beskrivningar av embryots utveckling. Dessa verser, som beskriver stadierna i människans skapelse på ett sätt som harmonierar med den vetenskapliga förståelsen, ses som en stark indikation på att Koranens innehåll är gudomligt inspirerat, och inte resultatet av mänsklig spekulation eller observation.
För den som söker svar på hur dessa tidiga beskrivningar kan vara så träffsäkra återstår frågan: Är detta ytterligare ett bevis på Koranens gudomliga ursprung? För många blir svaret uppenbart när man reflekterar över den tid och de förutsättningar under vilka dessa verser först uppenbarades. Det som Mohammed förmedlade anses av troende inte vara enbart resultatet av mänsklig tankeverksamhet, utan ett direkt budskap från Gud, vars kunskap omfattar allt, både det synliga och det dolda.
