Isaac Newton är mest känd för sina banbrytande vetenskapliga upptäckter, men han var också djupt engagerad i religiösa frågor, särskilt när det gällde treenigheten. Newton avvisade treenighetsläran och ansåg att den inte hade någon grund i Bibelns ursprungliga budskap. Han betraktade endast Fadern som Gud och såg Jesus som en frälsare och medlare, men inte av samma väsen som Gud. Han skrev: "Kristus är vår medlare och vår frälsare, men han är inte Gud. Endast Fadern är Gud."

Denna tro på Guds enhet har tydliga paralleller med islam och dess centrala lära om tawhid, tron på Guds absoluta enhet. Koranen betonar tydligt att Gud är en odelbar enhet utan likar:

"Säg: Gud är En, Gud, den Evige och den som allt beror av. Han har inte avlat och inte blivit avlad, och ingen är som Han." (Koranen 112:1-4)

Precis som Newton förkastade idén om att Jesus var gudomlig, betonar islam att Jesus (Isa) var en människa och en av Guds profeter, inte Gud själv. Men här finns en viktig skillnad: medan Newton fortfarande refererade till Gud som "Fadern", vilket är en central del av den kristna tron, finns det ingen sådan benämning i islam. Inom islam har Gud inget kön och är fri från alla mänskliga attribut. Koranen säger:

"Ingenting kan liknas vid Honom, och Han är den Hörande, den Vetande." (Koranen 42:11)

Detta är en avgörande skillnad mellan Newtons resonemang och islams syn på Gud. Muslimer tillskriver inte Gud mänskliga egenskaper som att vara "Fadern", eftersom Gud inte kan liknas vid någon del av skapelsen och står över alla mänskliga begrepp.

Newton var också djupt kritisk till kyrkan och menade att den hade förvrängt den ursprungliga kristna tron genom att införa treenighetsläran, något som påminner om islams varningar mot att förvränga Guds ord. I Koranen står det:

"Ve dem som skriver ur Skriften med egna händer och sedan säger: 'Detta är från Gud,' för att sälja den till ett lågt pris! Ve dem för vad deras händer har skrivit, och ve dem för vad de har förtjänat." (Koranen 2:79)

Newton delade denna oro över hur kyrkan, enligt honom, hade förvanskat den ursprungliga tron. Men det är också viktigt att notera att Newton fortfarande betraktade Bibeln som helig, medan islam ser Koranen som den slutgiltiga och oföränderliga uppenbarelsen från Gud.

Newton trodde starkt på att religiös tro måste vara grundad i både skriften och förnuftet, och han förkastade dogmer som treenigheten för att de inte kunde förklaras logiskt. Han skrev: "Min tro är grundad på skriften och förnuftet, och inget mer." Denna betoning på förnuft och reflektion har också paralleller i islam. Koranen uppmanar människor att använda sitt förnuft och reflektera över Guds skapelse som ett sätt att närma sig Honom:

"De som minns Gud, stående, sittande och liggande, och som reflekterar över skapelsen av himlarna och jorden [säger]: 'Herre, Du har inte skapat detta förgäves!'" (Koranen 3:191)

Men här finns också en skillnad. Medan Newton förkastade allt som inte kunde förstås rationellt, erkänner islam att det finns aspekter av Gud som ligger bortom mänsklig förståelse, även om förnuft och reflektion fortfarande är centrala delar av tron.

Sammanfattningsvis delar Newtons tvivel på treenigheten och hans tro på Guds enhet vissa likheter med islam, särskilt när det gäller monoteismen. Men det finns viktiga skillnader, till exempel hans användning av termen "Fadern" för Gud och hans syn på Bibeln som Guds ord, medan islam ser Koranen som den slutgiltiga uppenbarelsen. Newtons sökande efter en mer rationell och ren tro speglar dock på flera sätt islams strävan efter en tro som bygger på både uppenbarelse och förnuft.